Leica BIOSYSTEMS Novocastra Mode D'emploi page 22

Kvalitetskontroll
Skillnader i vävnadsbehandling och tekniska metoder i användarens laboratorium kan ge stor variation i resultaten vilket kan
göra det nödvändigt att genomföra regelbundna interna kontroller utöver följande metoder.
Kontroller bör vara färska obduktions-/biopsi-/kirurgiprover som snarast möjligt formalinfixeras, bearbetas och paraffininbäddas på
samma sätt som patientprover.
Positiv Vävnadskontroll
Används för att ange korrekt förberedda vävnader och rätt färgningstekniker.
En positiv vävnadskontroll bör ingå i varje uppsättning av testförhållanden vid varje färgningskörning.
En vävnad med svag positiv färgning är mer lämplig för optimal kvalitetskontroll och för att upptäcka låga nivåer av reagensdegradering
än en vävnad med stark positiv färgning.
2
Rekommenderad positiv kontrollvävnad är tonsill.
Om den positiva vävnadskontrollen inte uppvisar positiv färgning bör resultat med testproverna anses vara ogiltiga.
Negativ Vävnadskontroll
Bör undersökas efter den positiva vävnadskontrollen för att fastställa specificiteten för märkningen av målantigenet med den primära
antikroppen.
Rekommenderad negativ kontrollvävnad är cerebellum.
Alternativt ger ofta en mängd olika celltyper som finns i de flesta vävnadssnitt negativa kontrollområden men detta bör kontrolleras av
användaren.
Ospecifik färgning, om det förekommer, har ofta ett diffust utseende. Sporadisk färgning av bindväv kan också observeras i snitt från
överflödigt formalinfixerade vävnader. Använd intakta celler för tolkning av färgningsresultat. Nekrotiska eller degenererade celler färgar
ofta ospecifikt. Falskt positiva resultat kan uppstå p.g.a. icke-immunologisk bindning av proteiner eller substratreaktionsprodukter. De
3
kan också orsakas av endogena enzymer som pseudoperoxidas (erytrocyter), endogent peroxidas (cytokrom C) eller endogent biotin
(t.ex. lever, bröst, hjärna, njure) beroende på typ av immunfärgning som används. För att skilja endogen enzymaktivitet eller ospecifik
enzymbindning från specifik immunreaktivitet kan ytterligare patientvävnader färgas exklusivt med respektive substratkromogen
eller enzymkomplex (avidin-biotin, streptavidin, märkt polymer) och substrat-kromogen. Om specifik färgning sker i den negativa
vävnadskontrollen bör resultat med patientprover anses vara ogiltiga.
Negativ Reagenskontroll
Använd en ospecifik negativ reagenskontroll istället för den primära antikroppen med ett snitt från varje patientprov för att utvärdera
ospecifik färgning och tillåta bättre tolkning av specifik färgning på antigenområdet.
Patientvävnad
Undersök patientprover färgade med NCL-L-bcl-2 sist. Positiv färgningsintensitet bör utvärderas inom ramen för all ospecifik
bakgrundsfärgning av den negativa reagenskontrollen. Som vid alla immunhistokemiska tester betyder ett negativt resultat att antigenet
inte upptäcktes och inte att det inte förekom i de analyserade cellerna/vävnaderna. Använd vid behov en antikroppspanel för att
identifiera falskt negativa reaktioner.
Förväntade Resultat
Normal vävnad
Klon bcl-2/100/D5 färgade cytoplasman och membranen hos lymfocyter i mantelzoner och T-cellsområden mjälten, lymfnoder, tonsiller
och thymus. Infärgning observerades också i njurtubuli, basala keratinocyter, basala epitelceller i livmoderhals och äggledare, stromala
fibroblaster i bröst och äggstock, celler i myometriets glatta muskulatur och syncytiotrofoblaster i moderkaka. (Totalt antal utvärderade
normalfall = 55).
Onormal vävnad
Klon bcl-2/100/D5 färgade 88/113 diffusa storcelliga B-cellslymfom, 8/26 Hodgkins sjukdom, 13/15 follikulära lymfom, 11/12 kroniska
lymfocytiska lymfom, 7/7 mantelcellslymfom, 3/6 anaplastiska storcelliga T-cellslymfom, 4/4 angioimmunoblastiska T-cellslymfom,
3/3 T-cellslymfom, 3/3 T/NK-cellslymfom, 1/1 akut lymfoblastiskt B-cellslymfom, 1/1 primitivt akut lymfoblastiskt B/T-cellslymfom, 1/1
perifert T-cellslymfom och 1/1 marginalzonslymfom, 2/4 lungtumörer (inklusive 1/1 icke-småcelligt karcinom, 1/1 adenokarcinom, 0/1
skivepitelkarcinom och 0/1 storcelligt karcinom), 2/4 äggstockstumörer (inklusive 1/1 seröst cystadenokarcinom, 1/1 klarcellskarcinom,
0/1 malign germinalcellstumör och 0/1 mucinöst cystadenokarcinom), 1/4 levertumörer (inklusive 1/1 metastatiskt karcinom, 0/2
hepatocellulära karcinom och 0/1 kolangiokarcinom), 3/3 papillära karcinom i sköldkörteln, 2/2 bröstinfiltrerande duktala karcinom, 2/2
metastatiska tumörer av okänt ursprung, 1/2 njurcellskarcinom i njure, 1/2 skivepitelkarcinom i livmoderhals och 1/1 atypisk karcinoid
i thymus. Ingen färgning observerades i hjärntumörer (0/2), esofagustumörer (0/2), magsäckstumörer (0/2), tungtumörer (0/2),
testikeltumörer (0/2), kolontumörer (0/2), rektaltumörer (0/2), hudtumörer (0/2), mjukvävnadstumörer (0/2) och en larynxtumör (0/1).
(Totalt antal utvärderade tumörfall = 236).
NCL-L-bcl-2 rekommenderas för bedömning av bcl-2-onkoproteinuttryck i normala och neoplastiska vävnader.
Allmänna Begränsningar
Immunhistokemi är en diagnostisk process i flera steg som kräver specialiserad utbildning i urvalet av lämpliga reagens, val av vävnad,
fixering och bearbetning, förberedelse av IHC-objektglaset samt tolkning av färgningsresultaten.
Vävnadsfärgning påverkas av hantering och bearbetning av vävnaden före färgningen. Felaktig fixering, nedfrysning, upptining,
tvättning, torkning, uppvärmning, snittning eller kontaminering av andra vävnader eller vätskor kan framställa artefakter, infångande av
antikroppar eller falskt negativa resultat. Motsägelsefulla resultat kan bero på variationer av fixerings- och inbäddningsmetoder eller på
naturliga oregelbundenheter i vävnaden.
4
Överflödig eller ofullständig kontrastfägning kan försvåra en korrekt tolkning av resultatet.
Den kliniska tolkningen av all färgning eller dess frånvaro bör kompletteras med morfologiska undersökningar som använder korrekta
kontroller och utvärderas av kvalificerad patolog inom ramen för patientens kliniska anamnes och andra diagnostiska tester.
BCL-2-L-CE
Page 21